Bildspelet ovan ger ett exempel på hur en läkarstudent respektive en ST-läkare resonerar kring ett patientfall. Här får du lära dig mer om skillnader i kliniska resonemang mellan en läkare med mer erfarenhet och en läkarstudent med mindre klinisk erfarenhet och färre patientmöten i bagaget.
Mer om detta hittar du bland annat i Judith L. Bowen. Educational Strategies to Promote Clinical Diagnostic Reasoning N Engl J Med 2006;355: 2217-25. (huvudsakligen sidorna 2017-2020)
Bildspelet innehåller också en beskrivning av skillnader mellan "system 1" och "system 2" modellen för kliniskt resonerande (referenser i bildspelet).
En film om hur handledare kan stötta eller inte stötta studenters utveckling av clinical reasoning. Handledaren och studenten spelar roller och samtalet är vinklat i en riktning för att stimulera reflektion kring frågestrategier.
Det är inte särskilt realistiskt att se kliniskt resonerande som enbart en inre, kognitiv process baserad på objektiva bedömningar. Det finns t ex distraherande ”ledtrådar” (känslor, attityder, förförståelse) som mer eller mindre medvetet påverkar din bedömning. Samtidigt påverkar omgivningsfaktorer. Dessa både underlättar problemlösningsprocessen och anpassar den till vad den specifika situationen kräver och de begränsningar som finns i den aktuella hälso- och sjukvårdsmiljön" (ur Pelaccia et al. 2011)Under en senare del av en föreläsning för sjuksköterskor utförd av Levett-Jones (efter 40.10 min) visar Levett- Jones en film (gjord av skådespelare men baserad på ett verkligt fall) där kliniska resonemang påverkas av känslor, förförståelse och attityder till patienten.
Ytterligare en film om ett verkligt fall visas där patientens omvårdnad och medicinska behandling påverkas av "förutfattade meningar baserade på "distraherande ledtrådar" och felaktiga beslut.
(I filmen nedan efter c:a 40 min t o m 58.40):
Nedan ser du en illustration av hur Levett-Jones (2010) beskriver den kliniska resonerande-processen och de vilka steg och delkomponenter som ingår.
